Jaha då har JAG gjort så att Shelby är ännu mer rädd för katterna än vad hon var innan, hon har ju aldrig sett en katt i hela sitt liv och vi har ju tre kissar här hemma, 2 av dom är jätte nyfikna och 1 är helt hemsk, men hon är som hon är den katten.
 
De andra 2 är nyfikna men vågar inte gå fram till henne för det är ju ändå en hund, så jag lyfte fram en av katterna till Shelby...ja dumme jag tänkte ju de kunde sniffa på varandra och bli kompisar....men som ni säkert själva kan räkna ut fick katten frispel...fräste, blev stor som ett hus och rev både mig och stackars Shelby som sprang och skrek helt hysteriskt här inne igår.

Hon lugnade ner sig ganska fort men var duktigt sur på mig och jag tror ju inte jag har hjälpt henne att komma över kattskräcken precis. stackaren !

Shelby är inget fan av snön och kylan heller, hon total vägrar att gå ut så man får lyfta ut klumpen, ner för trapporna och ner på marken....Hon sätter sig precis nedanför det första steget och kissar sen springer hon upp för trappan igen...
Man får lyfta ner henne igen för mer måste hon ju göra och när hon själv förstått att hon inte kan hålla sig längre går det undan bort till gräset där hon sätter sig och gör det hon ska fort sen springer hon in igen.

Jag upptäckte igår att hon är irriterad över sina öron, de hänger liksom ivägen ju.
När hon äter så faller öronen framåt över hennes ögon och hon försöker då med sina tassar att få bort öronen.
Jag provade att hålla upp öronen på henne igår när hon åt och det gick bra men det kändes ju som om man höll undan håret för nån som kräktes över toaletten.

Inga olycker inne inatt heller !