Rör i öronen operation

ÄNTLIGEN blev det en operation den 9 april 
ca klockan 10.00 skulle vi infinna oss på Kristianstads sjukhus, Nheo var fastande (inte ätit sedan 00.00 på natten) och var naturligtvis inte lätt att ha och göra med. 
Vi hoppades på så lite väntetid som möjligt så vi kunde få mata Nheo fort. Men vi fick vänta ett bra tag ca, 2 timmar. 
 
I väntrummet byggdes nervosistetn upp ordentligt, jag och Alex hade kommit överens om att det var jag som följde med in när han skulle sövas då det bara var en föräldrer som fick följa med. 
Jag var jätte nervös. 
 
Nheo visste inte vad som skulle hända och hade det ganska bra bland leksakerna i väntrummet, fast än han var hungrig. 
 
När vi blev inkallade fick jag en klump i magen, jag fck ta på mig sjukhusrock, mössa och skor. 
Nheo lades på bordet, men ville inte ligga där så jag fick ha honom i famnen. 
Personalen infomerade mig om vad som skulle hända och att det kunde se läskigt ut när han "försvann" 
Jag satte mig tillrätta, hade ett stadigt tag om Nheo och även personalen var beredde på att fånga honom om han blev för tung när han slappna av. 
 
Masken med gas dom satte över mun och näsa var inte alls populär, Nheo skrek och grät och viftade med armarna precis som om han inte fick luft. Mina tårar brände bakom ögonen men ville inte visa Nheo att något var farligt så jag försökte se glad ut och prata lugnt med honom, han tittade på mig hela tiden och blev mer och mer avslappnad och hade slutat vifta med armarna...sen gick det fort, han somnade med öppna ögon, det var det VÄRSTA jag någonsin varit med om, det var så fruktansvärt hemskt och se, som tur var såg jag hur bröstkorgen andades fortfarande. 
Personalen tog honom ifrån mig och la honom på bordet, de bad mig gå ut och vänta i väntrummet igen....
Jag ville inte lämna honom och kände hur jag skulle bryta ihop men lämnade rummet med en kvinna som lede mig ut. 
 
Efter 30 minuter i väntrummet hör jag och Alex hur ett barn vrålgråter, det var Nheo, vi rusade till honom. 
Vi fick ett litet rum där Nheo fick vakna till, han var helt förskräckt, visste inte var han var, snurrig och illamående. 
efter nån timme försökte vi få i honom lite yoghurt, 3-4 skedar gick ner. 
 
När Nheo hade vaknat till ordentligt och blivit kollad av personal så fick vi åka hem igen. 
I bilen på väg hem testade Nheo sin nya hörsel med att kvittra höga och låga toner med ett stort smajl efteråt. 
 
UNDERBART. 
 

Kommentarer
Postat av: Sofie - Livet på landet med tre små!

Sitter och gråter och snyftar och sen på slutet av texten så ler man gott.
Vilken pärs. Men så skönt det måste vara att ha det gjort!

2013-06-30 @ 11:03:56
URL: http://lillgarden.blogg.se/
Postat av: Sofie - Livet på landet med tre små!

Sv: har dig på bloglovin så missar man inget ;)

Jo spännande och hemskt på samma gång med inredning och renovering.
Har tyvärr fått inse att jag har ngn slags pedant fixering. Stör mig något så in i norden på små små fel och saker,haha.
Inte bra när man ska försöka spackla och måla, haha.
Men ska ge den där tapeten ett försök trots att det sägs att det inte går eller blir bra.
Sen får vi se.
Annars får man väl bara hänga upp en sådär tvåhundra tavlor på väggarna ;)

Hoppas ni har det bra!

2013-08-13 @ 09:00:36
URL: http://lillgarden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0