Kristallsjukan/lägesyrsel

Den 9 september fick jag yrsel från ingenstans, det kändes som jag gick på en båt med fluffiga inneskor på mig...fruktansvärt obehagligt. 
Jag tänkte att det säkert berodde på dålig sömn men det fortsatte hela dagen, dagen därpå och nästkommande dag, på onsdagen när jag var på jobbet ringde jag doktorn och fick en akut tid. 
De undersökte mig för allt möjligt, bl a fick jag göra stroke övningar, men någon stroke var det inte tack och lov, undersökningen tog 1 timme, de gjorde allt förutom tog ett blodprov. 
Tillslut testade vi om det var kristallsjukan, jag satt på britsen och fick kasta mig baklänges med huvudet i konstiga positioner...tydligen var det det enligt läkaren så jag blev skickad till sjukgymnasten 2 dagar senare. 
 
Hos sjukgymnasten kollade de mig igen och visst var det kristallsjukan jag drabbats av, det var tydligen väldigt vanligt att kristallerna i öronen "hoppa ur led" och då blir man vääääldigt snurrig. 
 
Jag fick övningar med mig hem och skulle trotsa yrseln så gott jag kunde, det skulle gå över inom 5-6 veckor. 
 
I fredags 20 september på jobbet kände jag mig hyfsat bra, lite snurrig fortfarande med inte så att allt gungade och mina ögon hängde med nått sånär. 
GLAD blev jag och äntliiiigen var det på väg bort. 
 
MEN tjii fick jag för i lördags började det snurra rejällt igen, herrejävlar vad illamående jag blir, och vilken huvudvärk, och vilken trötthet. söndagen fortsatte det och nu idag på jobbet var det fruktansvärt, det är väldigt påfrestande och jag blir så slående trött att jag kunnat somna kramades med ett träd. Jag vet inte om tröttheten hänger ihop med sjukan eller om det är för att jag koncentrerar mig 100% hela tiden för att inte trilla när jag räfsar och plockar ogräs (mindre kul att trilla och slå huvudet i en gravsten) 
Eller om tröttheten beror på stress, utmattning, deprission ?!?!?!
 
Doktorn ringde mig förra veckan för att kolla att allt var bra, blivit värre, blivit bättre, till kommit saker....JA mitt minne...det försvann nånstans på vägen, blackouter så som att bara komma på namnen på sina kollegor eller vad nu mjölk hette. <-----Obehagligt. 
 
Doktorn ringde mig idag igen för att höra, inget hade ju blivit bättre, även om jag inte riktigt vill erkänna att jag inte mår bra så måste jag nog göra det nu för jag är oehört less på att må såhär nu, inte orka nånting, inte kunna gå rakt, inte kunna sitta ner utan att allt snurrar mm. Så jag fick en tid på onsdag igen hos doktorn. 
 
Håll tummar och tår för att vi kan bli av med detta nu. 

Kommentarer
Postat av: Sofie - Livet på landet med tre små!

Men fy!
Hade aldrig hört talas om detta innan men nu har jag läst om två stycken som drabbats...
Hoppas verkligen du får rättsida på det och blir bra!

2013-09-24 @ 20:40:32
URL: http://lillgarden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0