Nu känner jag lite så här att jag egentligen inte har tid att sitta här och skriva så det får bli ett snabbt inlägg, jag trodde inte klockan var så mycket och det är en hel del som ska hinnas med (nu i räser fart) innan Liam kommer hem från Dagis.

I helgen så var vi på Grillfest med en massa underbara vänner, den enda jag inte är riktigt kompis med är spriten...konstigt nog kommer vi ganska bra överens när vi förenas i magen kvällen vi umgås, men dagen efter verkar spriten ha något fruktansvärt emot mig. Undrar hur detta kommer sig *smile*

Liam var hos farmor och farfar ifall ni undra vart han tog vägen i alla sprit ångorna, nä det var säkrast så.




Igår (Måndag) Var jag och Liam och hälsade på Jenny och Vilda.
Vi har aldrig träffats förrut för det är en bit för oss att köra till varandra, men vi har läst varandras bloggar flitigt och vi födde våra barn på samma sjukhus med 8 dagars mellanrum vilket är lite märkligt eftersom vi har sjukhus som ligger närmare än just detta, men för min del var det närmsta sjukhuset för vår del fullt just den 21 mars-09.

Igår fick jag se hur de bor sen gick vi och fikade på köpcentret, tittade lite i butikerna bla djuraffären som Vilda fastnade i på vägen ut, se bilden där hon håller hårt om hundgosedjuret.

De lekte i den stora sandlådan på gården sen när vi kom tillbaka men Liam var mer intresserad av att öppna alla hyresgästernas ytterdörrar...aj aj aj !
Det är därför inte Liam är med på bilden i sandlådan (jag kom på honom just när han lagt handen på dörrhandtaget till en hyresgäst dörr när jag lagt ner kameran i väskan) Tur jag fick tag i honom, undrar vad den personen tyckt om att en litet knallat in bara sådär.

Tack för en mycket trevlig dag.







När vi kom hem så satte vi oss ute för att grilla och Liam ritade med sina kritor.


Jenny, om du inte vill att jag lägger ut bilderna här på dig och din dotter så säg till så tar jag bort dom.

Jag tog en liten mini promenad med Shelby precis och inser nu hur mycket hon verkligen behöver gå lite lydnad och träna sig i att gå i koppel.
Det är inte roligt när en så stor hund drar, korsar fram och tillbaka framför en, sätter fälleben på mig, eller dyker ner i ett dike helt plötsligt osv. eller jo för andra ser det säkert jätte kul ut.
Min arm värker och handen är röd av att jag hållit så hårt i kopplet.

Och ja lite vardagslydnad överhuvudtaget behöver hon lära sig, lite hyfs.

Jag körde Liam till dagis kl. 08.50 imorse, klockan 09.10 var jag hemma igen och då hade hund-pip-pip-pip
tuggat sönder en kartong som låg i små bitar i hela huset och tuggat av 2 små blommor på mina sandaler.

Inte nog med det så tog jag av den vita sängkappan på vår säng igår för att tvätta den, den var nästan helt svart av smuts eftersom Shelby lutar sig mot den hela tiden.
Imorse stod Hund-pip-pip-pip och tuggade på sängen, den var helt blottad och det fick hon nyss på och ville åt stoppningen inuti madrasserna.
GAHHHHHH


Jag är så arg #"/!/%"#
 på henne att jag inte ens tåler att titta på henne.

Det började i tisdags den 13 juli.
 Liam och Shelby lekte på innergården som är belagd med singel.
Shelby är inte den lilla hunden men tror dock att hon är mindre och smidigare än vad hon egentligen är hon tar tex. inte ut svängarna ordentligt när hon kommer på bredställ och hon tror att Liam's lilla kropp orkar hålla emot hennes tyngd när hon lutar sig mot honom.

Det slutade med att Liam föll baklänges ner i singeln, en rejäll smäll blev det, jag som satt på en bänk en liten bit bort hörde hur det dunsa i marken och jag kände smärtan i Liam's huvud.

Det blev några små märken efter singeln som borrat sig in, små blödde lite grann men ingen annan större händelse. (tur det, för jag var riktigt skakis)

Dagis 15 juli
När jag hämtar Liam klockan 14.00 möts jag av honom på en trehjuling och ett leende, jag ser direkt hans märken i pannan som inte var där när jag lämnade honom på morgonen btw.

Jag blir nervös och tror såklart att Liam skadat sig allvarligare än vad han gjort, hjärnskakning, bruten näsa osv.

Fröken gör klart för mig att han trillade platt fall rakt ner i sandlådan på morgonen, jag konfronterar henne och säger att det inte alls är en sandlåda som gjort detta...du ser ju själv märkena sa jag...
nu tror jag fröken blev lite irriterad på mig eftersom jag trodde hon ljög för mig. haha

Alltså trillade han i sandlådan och det var sanden som gjorde märkena i pannan och på näsan. Jag får väl tro på det, men då blev jag ännu mer irriterad och undra för mig själv varför inte Liam har en egen fröken<(läs Livvakt) som kollar honom varenda sekund han är på dagis, Då hade ju aldrig detta hänt.

(dags att inse att han kommer skada sig, trilla, gråta osv. så är det bara)

Nattning 15 juli
A nattar Liam, när plutten somnat och A ska lämna rummet så gör Liam 3 snurrar i vår säng och dunser ner i golvet, han slår såklart i huvudet i säng bordet först på vägen ner innan han smakar på golvet.
 
Liam grät och grät och grät, det blev en rejäll bula ovanför ögonbrynet på höger sida.
Snacka om en chock väckning för Liams del. 



Stackars barn, så många olyckor på bara några dagar och allt på huvudet också.
Nu vill vi inte ha fler olycksdagar tack. 

Igår var vi hemma hos mormor och morfar och badade i poolen, det tyckte jag var jätte skönt men Liam var inte lika lätt att övertyga.

Han satt som fastklistrad med superlim på mig, jag försökte gång på gång bända loss hans armar från min hals men då blev han livrädd och höll ÄNNU hårdare, tur jag inte har blåmärken idag...haha

I det 30 gradiga vattnet njöt jag medans Liam satt på luftmadrassen och flöt runder, skvätte vatten på mig och skrattade, där trivdes han !  

Sen tog vi varsinn isglass, Liam skulle såklart ha både isglass och nektarinen.



Shelby hon växer och växer

Att lämna Liam på dagis har blivit lite av en mardröm, eller något man verkligen inte längtar till.

När vi gjort oss redo för att köra och jag berättat för Liam att vi ska till dagis så rusar han ut till bilen, när jag öppnat passagerardörren klättrar Liam glatt in i bilen och är redo att bli fast spänd.

Han går själv in genom grindarna till dagiset och verkar glad, men när han inser att jag inte ska stanna hos honom blir han fruktansvärt ledsen.

Fröken Carolina lyfte upp honom idag och försökte avleda honom när jag sagt hej då och gick ut genom grindarna igen, men han grät och grät och sträckte ut armarna efter mig....
Han såg helt fördärvad ut, jag såg honom i bakspegeln...han släppte inte blicken från bilen.

Måste jag säga att mitt hjärta slits i bitar varje gång detta sker ?!
Det är en sån fruktansvärd känlsa, precis som om man är jätte elak mot sitt barn och vill honom illa.

Jag vet ju att han glömmer snabbt och att han har roligt sen och att han knappt bryr sig när jag kommer tillbaka vid 14 och hämtar honom.

Jag längtar inte till det att jag ska börja jobba och lämna honom tidigare och hämta honom senare !

Ja usch vad jag är dålig på att uppdatera här, är det kanonvädret vi har som påverkar tro....japp alldeles rätt, inne är man bara när man vill svalka sig lite i AC:n

Liam hade "semester" hela förra veckan från dagis då Alex var pappaledig, men idag har han åkt tillbaka som vanligt, eller ja vanligt och vanligt....dagiset har bytat by i ett par veckor eftersom de ska göra om avdelningarna på ordinarie dagis han går på.
så vecka 31 är allt som vanligt igen...då kommer det förmodligen nya barn i Liams ålder som blir inskolade. Spännande.

Jag tyckte så synd om alla barnen på dagiset jag lämnade Liam på i morse, det är 26 grader ute och det var lika varmt där inne + att där inte var något luft överhuvud taget.
Fy vad jag svettades där inne fast att jag bara stod stilla, jag ville inte böja mig ner för att prata med Liam då huvudet blev illrött av den olidliga värmen där inne.
Stackars stackars barn som ska orka leka och stoja där, personalen får ju se till att där är bra med luft, öppna några fönster kanske så det blir korsdrag.   
Då är det vanliga dagiset bättre, modernare med AC.

Vad ska jag göra idag då ?
Tjaaaa, gå en sväng med dammsugaren ifred kanske...ingen Liam som hänger bakefter kan ju vara ganska så skönt.
Sen ska jag se om där kommit in nya jobb på arbetsförmedlingen.

Ha en trevlig dag allesammans!

Ja då var vi hemma, vi kom hem igår (Söndag) meningen var ju att vi skulle stannat i sthlm till idag och sen köra till Kålmorden.
Nu kommer en liten summering av mini semestern som inte varit den roligaste.

Torsdag fick Liam feber, vi åkte till Skansen och när vi kom hem hade febern stigit.

Fredag åker vi till Gröna Lund, men Liam ville inte riktigt...det var super varmt och Liam hade ont i halsen nu med.

På kvällen åker vi in till Astrid Lindgrens sjukhus för att kolla oss för, vi berättade att
 han vägrade äta, knappt dricka, så fort han druckit lite så bara skrek han för det gjorde ont.
Sjuksköterskorna sa vi skulle avvakta och se om febern sjönk eller steg, då hade han 39.9.
Febern sjönk senare med hjälp av panodil.

Liam hade inte ätit någon mat och ingen välling på hela fredagen och torsdagen, han ville inte sova heller fast att han var super trött.

Klockan 21.00 provar jag att lägga honom (Lördag), efter 2 timmar somnar han. klockan var nu 23.00 och vi andra går med och lägger oss.
Klockan 00.00 vaknar han igen och gallskriker...det går inte att trösta honom, han vill inte sitta, ligga eller gå.

Vi klär på oss kläder för att gå ut i vagnen eftersom vi är mitt inne i ett lägenhetsområde så ville vi inte väcka alla som bodde runt omkring, men det hjälpte inte det heller så vi bestämde oss för att köra hem.

Vi packar på rekord fart med en skrikig Liam bollande mellan oss eftersom han vägrade vara nere på golvet.
00.44 sitter vi i bilen på väg hem, Liam skriker i en halvtimme och sen somnar han och sov nästan hela vägen hem.....PUHHHHH

Söndag kommer vi hem 06.30, vi väcker Liam och hoppas på att han hade velat somna om där inne eftersom varken jag eller Alex sovit något...jo kanske ca 1 timme.
Men det var ju ganska så misslyckat, Liam hade ju sovit 5 timmar nu och var fit for fight igen, lite hes och lite feber men pigg ändå. 

Han vägrade fortfarande att äta så nu hade han varit utan mat i 3 dagar.
På Söndag kväll åt han äntligen mat med oss på kvällen, vilken lättnad.

Vi har lagt ut alldels för mycket onödiga pengar på denna semestern som skulle blivit lyckad om inte Liam råkat ut för denna sjukdom.

Vi köpte ett 3 dagars tunnelbane kort men fick bara använt det en enda gång eftersom Liam hatade tunnelbanan.

Vi köpte varsitt åkband på Grönan men åkte 2 karuseller med Liam.

Vi betalade extra för att gå in på Skansen Zoo, men där somnade Liam i vagnen.

Nu är vi iallafall hemma och nu är det jag som fått det Liam hade...inte konstigt att han beteet sig så som han gjort med tanke på hur jag mår nu och att han har mått så här.
Stackaren.