Förlossningsberättelse
Lördag morgon den 21 mars känner jag ett sug efter att shoppa, så som vi alla gör någon gång hoppas jag, så jag och Alex beslöt oss för att åka till malmö för att hämta bilbarnstolen som vi beställt. När vi gör oss i ordning så börjar jag känna lite värkar men tänker inte så mycket på det....skickar ett sms till mamma och säger att vi ska till malmö och att jag känner lite värkar, hon frågar om det satt igång och jag svarar att det inte blir av idag.
När vi är inne på babyproffsen så börjar värkarna bli lite jobbigare, vi kör sen vidare till City Gross i Höör och där inne får jag hänga mig lite över vagnen när värkarna kommer men tänkte inte på att det var igång eftersom alla säger att förarbetet är så jobbigt och att det gör ont så tänkte ju jag att det skulle kännas mer. Vi kommer hem runt 16 tiden och börjar göra våfflor med masssssssor av grädde till och hur bra det var fick jag smaka på efter vi ätit upp, man mår ju lite illa när värkarna kommer och det blev ju inte bättre med all den grädden jag fått i mig *ulk*
Jag går in på värktimer.se och börjar klocka mina värkar, det är 5-7 min emellan varje.
Vi ringer in till Lund och frågar hur vi ska göra...det svarar med att det kommer ta lång tid eftersom jag är förstföderska och att det ska kännas ordentligt när det kommer igång, och sen kläcker hon ur sig att de har fullt i Lund och hänvisar oss till Helsingborg eller Kristianstad.
Jag blir sur och hoppar in i duschen och ber Alex ringa Ystad och höra, han förklarar för dom hur det ligger till och att jag har fått en liten blödning.
De vill att vi kommer in, så när jag tagit min dusch så började jag packa ihop så smått vad vi skulle ha med oss....Alex springer runder som en yr höna i hela huset under tiden och vet nog inte riktigt vad han gör ,och jag försöker förklarar för honom att det är lugnt.....men vem lyssnade på det ?!
När han tyckte att allt var färdigt så starta han bilen och ställde sig utanför dörren och tutade....jag var inte färdig, stod princip i handuk fortfarande...långt om länge kommer vi iväg kl 18 och jag fortsätter klocka mina värkar i bilen, nu är det 3-5 min emellan men jag anser fortfarande att det är LUGNT. (Men lite ont börjar det göra här, vi stannade till och med och tog en liten paus på vägen för att sträcka på mina ben som jag spjärnat emot instrumentpanelen)
När vi kommer in till Ystad kl. 18.30 så kunde jag inte ta ett steg när värkarna kom och var tvungen att stanna varje gång så det tog lite tid att komma upp till förlossningen. Jag nästan kröp på alla fyra när vi kom in genom portarna och en Bm's kommentar var -Oj då detta ser ut att vara jobbigt ! Sen går hon igen...grrrrrr
Väl inne på rummet så skulle de mäta hjärtljuden på bebis, bara det att det gick inte så bra eftersom jag inte ville ligga ner för då var det jobbigare att ta sig igenom en värk....Bm lite frustrerad och stressad över att inte kunna mäta men jag trampar för fullt i golvet ,skäller lite på A för att han masserar mig och sen för att bäva om massage igen.
Stackarn visste ju inte vad han skulle göra för att det skulle bli rätt.
Jag ville bli undersökt för att se om jag öppnat mig, först var hon lite skeptisk till att känna för de vill ju undvika infektion men jag ville veta om jag öppnat mig och barnmorksan försökte få mig att förstå att jag inte skulle bli besviken för detta skulle förmodligen ta tid....
BM= hummmm oj, uh, nämen, jaså, *smilar
Jag *smått förvirrad över vad hon håller på med och vill att hon skyndar sig så jag kan ställa mig upp igen.
BM= Du har gjort ett jätte bra jobb hemma själv, helt otroligt du är öppen 6 cm
Efter kanske en kvart blir BM avbytt med en annan och hon ville ju också känna så jag får lägga mig på sängen igen, hon känner vatten säcken och ber om att få hålla kvar handen medan jag får en sammandragning för att hon ville känna hur jag jobbade.....
Jaja tänkte jag...skyll dig själv
PANG......där gick vattnet, BM torkar sig i ansiktet och på armarna och säger lite irriterat, tack så mycket. *haha
Jag ber om lustgas för jag orkade inte mer nu, nu gjorde det verkligen ont.
ingenting händer....jag ber om lustgas igen...inget händer......GE MIG LUSTGAS FÖR HELVETE....swips så var lustgasen vid munnen.
Efter några krystar så känner jag ett enormt mottryck och upptäcker att BM sitter och trycker tillbaka lille Liam och jag frågar vad i helvete hon sysslar med (riktigt förbannad) dra ut honom, tryck inte in honom.
Bm ursäktar sig och säger att det är för mitt eget bästa för att jag inte ska spricka för mycket.....tror ni jag lyssna på det, i den stunden sket jag i vilket, ut skulle han. Jag skrek så jag väckte hela Ystad tror jag, Bm stängde till och med fönsterna.
Efter 4 krystningar så var han ute och det hela tog 3 timmar från det att vi kom in till BB. 21,23 kom han.
När Liam kom ut så stor grät Alex och jag var riktigt groggy för de hade glömt att sätta på mer syrgas till mig så jag andades nästan bara lustgas. En kommentar jag hade sagt när Liam kom ut var :Men.....du är ju inte ful ! =)
BM lämnar oss 3 ensamma efter att hon tråklat ihop mig där nere.
Efter ca en kvart kommer hon in igen och där står jag fullt påklädd, kanske ska säga att jag inte hann få av mig tröjan under förlossningen, det var bara byxorna som åkte av så den fula vita skjortan slapp jag =)
BM jätte förvånad över att jag redan stod upp och var påklädd igen och ville gå hem....
Ja vadå tyckte jag nu var han ju ute då kan man väl åka hem....
Jag hade hamnat i en chock och visste inte vad som hänt det gick helt enkelt för snabbt för mig och eftersom det var det värsta jag någonsin gjort så kunde jag inte riktigt förstå att Liam var min.
Det slutade med att vi nattade över och åkte hem dagen efter istället när vi såg att amningen kommit igång. Jag tror klockan var runt 8 på morgonen då jag hörde bm traska runder i korridoren, jag gick ut och tjatade på henne att de skulle skriva ut oss så kl 12 var vi utskrivna.
Och nu bara njuter vi här hemma...han är så himla underbar, sån här kärlek trodde jag inte fanns.
Allt är så ofattbart.
När vi är inne på babyproffsen så börjar värkarna bli lite jobbigare, vi kör sen vidare till City Gross i Höör och där inne får jag hänga mig lite över vagnen när värkarna kommer men tänkte inte på att det var igång eftersom alla säger att förarbetet är så jobbigt och att det gör ont så tänkte ju jag att det skulle kännas mer. Vi kommer hem runt 16 tiden och börjar göra våfflor med masssssssor av grädde till och hur bra det var fick jag smaka på efter vi ätit upp, man mår ju lite illa när värkarna kommer och det blev ju inte bättre med all den grädden jag fått i mig *ulk*
Jag går in på värktimer.se och börjar klocka mina värkar, det är 5-7 min emellan varje.
Vi ringer in till Lund och frågar hur vi ska göra...det svarar med att det kommer ta lång tid eftersom jag är förstföderska och att det ska kännas ordentligt när det kommer igång, och sen kläcker hon ur sig att de har fullt i Lund och hänvisar oss till Helsingborg eller Kristianstad.
Jag blir sur och hoppar in i duschen och ber Alex ringa Ystad och höra, han förklarar för dom hur det ligger till och att jag har fått en liten blödning.
De vill att vi kommer in, så när jag tagit min dusch så började jag packa ihop så smått vad vi skulle ha med oss....Alex springer runder som en yr höna i hela huset under tiden och vet nog inte riktigt vad han gör ,och jag försöker förklarar för honom att det är lugnt.....men vem lyssnade på det ?!
När han tyckte att allt var färdigt så starta han bilen och ställde sig utanför dörren och tutade....jag var inte färdig, stod princip i handuk fortfarande...långt om länge kommer vi iväg kl 18 och jag fortsätter klocka mina värkar i bilen, nu är det 3-5 min emellan men jag anser fortfarande att det är LUGNT. (Men lite ont börjar det göra här, vi stannade till och med och tog en liten paus på vägen för att sträcka på mina ben som jag spjärnat emot instrumentpanelen)
När vi kommer in till Ystad kl. 18.30 så kunde jag inte ta ett steg när värkarna kom och var tvungen att stanna varje gång så det tog lite tid att komma upp till förlossningen. Jag nästan kröp på alla fyra när vi kom in genom portarna och en Bm's kommentar var -Oj då detta ser ut att vara jobbigt ! Sen går hon igen...grrrrrr
Väl inne på rummet så skulle de mäta hjärtljuden på bebis, bara det att det gick inte så bra eftersom jag inte ville ligga ner för då var det jobbigare att ta sig igenom en värk....Bm lite frustrerad och stressad över att inte kunna mäta men jag trampar för fullt i golvet ,skäller lite på A för att han masserar mig och sen för att bäva om massage igen.
Stackarn visste ju inte vad han skulle göra för att det skulle bli rätt.
Jag ville bli undersökt för att se om jag öppnat mig, först var hon lite skeptisk till att känna för de vill ju undvika infektion men jag ville veta om jag öppnat mig och barnmorksan försökte få mig att förstå att jag inte skulle bli besviken för detta skulle förmodligen ta tid....
BM= hummmm oj, uh, nämen, jaså, *smilar
Jag *smått förvirrad över vad hon håller på med och vill att hon skyndar sig så jag kan ställa mig upp igen.
BM= Du har gjort ett jätte bra jobb hemma själv, helt otroligt du är öppen 6 cm
Efter kanske en kvart blir BM avbytt med en annan och hon ville ju också känna så jag får lägga mig på sängen igen, hon känner vatten säcken och ber om att få hålla kvar handen medan jag får en sammandragning för att hon ville känna hur jag jobbade.....
Jaja tänkte jag...skyll dig själv
PANG......där gick vattnet, BM torkar sig i ansiktet och på armarna och säger lite irriterat, tack så mycket. *haha
Jag ber om lustgas för jag orkade inte mer nu, nu gjorde det verkligen ont.
ingenting händer....jag ber om lustgas igen...inget händer......GE MIG LUSTGAS FÖR HELVETE....swips så var lustgasen vid munnen.
Efter några krystar så känner jag ett enormt mottryck och upptäcker att BM sitter och trycker tillbaka lille Liam och jag frågar vad i helvete hon sysslar med (riktigt förbannad) dra ut honom, tryck inte in honom.
Bm ursäktar sig och säger att det är för mitt eget bästa för att jag inte ska spricka för mycket.....tror ni jag lyssna på det, i den stunden sket jag i vilket, ut skulle han. Jag skrek så jag väckte hela Ystad tror jag, Bm stängde till och med fönsterna.
Efter 4 krystningar så var han ute och det hela tog 3 timmar från det att vi kom in till BB. 21,23 kom han.
När Liam kom ut så stor grät Alex och jag var riktigt groggy för de hade glömt att sätta på mer syrgas till mig så jag andades nästan bara lustgas. En kommentar jag hade sagt när Liam kom ut var :Men.....du är ju inte ful ! =)
BM lämnar oss 3 ensamma efter att hon tråklat ihop mig där nere.
Efter ca en kvart kommer hon in igen och där står jag fullt påklädd, kanske ska säga att jag inte hann få av mig tröjan under förlossningen, det var bara byxorna som åkte av så den fula vita skjortan slapp jag =)
BM jätte förvånad över att jag redan stod upp och var påklädd igen och ville gå hem....
Ja vadå tyckte jag nu var han ju ute då kan man väl åka hem....
Jag hade hamnat i en chock och visste inte vad som hänt det gick helt enkelt för snabbt för mig och eftersom det var det värsta jag någonsin gjort så kunde jag inte riktigt förstå att Liam var min.
Det slutade med att vi nattade över och åkte hem dagen efter istället när vi såg att amningen kommit igång. Jag tror klockan var runt 8 på morgonen då jag hörde bm traska runder i korridoren, jag gick ut och tjatade på henne att de skulle skriva ut oss så kl 12 var vi utskrivna.
Och nu bara njuter vi här hemma...han är så himla underbar, sån här kärlek trodde jag inte fanns.
Allt är så ofattbart.
Kommentarer
Postat av: Carolina
Vilken häftig berättelse, skrattade gott åt ditt sätt att skriva - verkar vara en kul blogg, har lagt till dig på bloglovin' :)
Postat av: freja
skönt att allt gick bra även om du var missnöjd med BM osv.. jag typ älskade min BM och den andra sköterskan. gud, hade jag fått nån som jag var obekväm med vet jag inte vad jag hade gjort?
Trackback
