Som de flesta vet är ju Nheo ett riktigt pillfinger, han är av den farliga sorten då han inte är rädd för nånting och då menar jag verkligen ingenting. 

 

Lägga fingrarna på spisplattan, kasta sig ut från stolar, sängar, hoppa ner från våningsängen, klättrahögt mm mm. 

Han gör såna outsedda saker VARJE dag, man måste verkligen ha ögon i nacken eller ännu hellre ALDRIG vända ryggen åt honom för det gjorde jag igår...trodde jag skulle få en smärre hjärtattack eller nått och detta barn har ju världens tur också och det är jag glad för. 

 

Jag stod i köket och fixade disken, Nheo försvann på 3 röda sekunder, Alex stod i duschen, Plötsligt hör jag ett konstigt ljud, typ som elektrisitet när det pyser till liksom eller hur man ska förklara ljudet, efter en halv sekund vrål gråter Nheo, springer ut till mig i köket med sitt pekfinger i högsta hugg, han hade ont i fingret det var tydligt, han var jätte ledsen och kudne inte förklara vad som gjort honom illa utan han fortsatte peka på sitt finger....jag letade och föröskte förstå vad det var som låtit, jag hittar inget och Nheo var lugn igen, jag undersökte honom säkerligen femhundraelva gånger innan han tröttna på mig och knuffa undan mig. 

 

När jag sen skulle ut i hallen upptäcker jag att luckan till en lykta med lampor i står öppen, det är en lucka som man haspar men den var öppen, i denna lycktan finns 3 lampor, sådana med smal sockel, den ena av dessa lamporna var avbrutna och jag förstod nu var ljudet kommit ifrån som jag hört....HEEEERRRRREGUD unge, livsfarligt, och inte hade strömbrytaren heller slagit av. 

 

Jag är tok nervös varenda dag, särkillt när jag lämnar honom på dagis. 

 

Den 9 september fick jag yrsel från ingenstans, det kändes som jag gick på en båt med fluffiga inneskor på mig...fruktansvärt obehagligt. 

Jag tänkte att det säkert berodde på dålig sömn men det fortsatte hela dagen, dagen därpå och nästkommande dag, på onsdagen när jag var på jobbet ringde jag doktorn och fick en akut tid. 

De undersökte mig för allt möjligt, bl a fick jag göra stroke övningar, men någon stroke var det inte tack och lov, undersökningen tog 1 timme, de gjorde allt förutom tog ett blodprov. 

Tillslut testade vi om det var kristallsjukan, jag satt på britsen och fick kasta mig baklänges med huvudet i konstiga positioner...tydligen var det det enligt läkaren så jag blev skickad till sjukgymnasten 2 dagar senare. 

 

Hos sjukgymnasten kollade de mig igen och visst var det kristallsjukan jag drabbats av, det var tydligen väldigt vanligt att kristallerna i öronen "hoppa ur led" och då blir man vääääldigt snurrig. 

 

Jag fick övningar med mig hem och skulle trotsa yrseln så gott jag kunde, det skulle gå över inom 5-6 veckor. 

 

I fredags 20 september på jobbet kände jag mig hyfsat bra, lite snurrig fortfarande med inte så att allt gungade och mina ögon hängde med nått sånär. 

GLAD blev jag och äntliiiigen var det på väg bort. 

 

MEN tjii fick jag för i lördags började det snurra rejällt igen, herrejävlar vad illamående jag blir, och vilken huvudvärk, och vilken trötthet. söndagen fortsatte det och nu idag på jobbet var det fruktansvärt, det är väldigt påfrestande och jag blir så slående trött att jag kunnat somna kramades med ett träd. Jag vet inte om tröttheten hänger ihop med sjukan eller om det är för att jag koncentrerar mig 100% hela tiden för att inte trilla när jag räfsar och plockar ogräs (mindre kul att trilla och slå huvudet i en gravsten) 

Eller om tröttheten beror på stress, utmattning, deprission ?!?!?!

 

Doktorn ringde mig förra veckan för att kolla att allt var bra, blivit värre, blivit bättre, till kommit saker....JA mitt minne...det försvann nånstans på vägen, blackouter så som att bara komma på namnen på sina kollegor eller vad nu mjölk hette. <-----Obehagligt. 

 

Doktorn ringde mig idag igen för att höra, inget hade ju blivit bättre, även om jag inte riktigt vill erkänna att jag inte mår bra så måste jag nog göra det nu för jag är oehört less på att må såhär nu, inte orka nånting, inte kunna gå rakt, inte kunna sitta ner utan att allt snurrar mm. Så jag fick en tid på onsdag igen hos doktorn. 

 

Håll tummar och tår för att vi kan bli av med detta nu.