Inatt trodde jag det var på gång faktiskt, hade onda sammandragningar men inte så onda så de inte gick att hantera, MEN så klart så avtog dom (vilket jag misstänker iallafall för somna det gjorde jag)

Är med i en tråd på familjeliv och där tyckts det säga plopp plopp plopp hela tiden nu, undrar när det blir min tur att "ploppa"

Men som inatt när förvärkarna satte igång var min enda tanke NEEEEEEJ jag vill inte, vi skiter i det här. Men jag har nog inte så mycket annat val än att bara hänga på nu...

Idag ska vi försöka röra på oss lite, A är hemma från jobbet då han inte har någon körning i närheten och vågar inte riskera att hamna fgör långt bort så han missar alltihop, och jag vågar inte ta bilen in till bb själv ifall nått skulle sätta igång när han inte är hemma. Liam är hemma från dagis och det verkar han inte ha något emot då han och pappa sitter och spelar xbox om morgnarna när jag får sova.

I måndags var vi inne på förlossningen för en guidad tur då jag inte födde Liam på samma ställe så är jag helt nollställd så det var mycket skönt att få denna turen + att hon lyssnade en extra gång på bebis hjärtljud vilket lätt bra.

Det känns skönt att vara förberedd upp över öronen och att dom där inne också är det. Vartenda ord jag bett om har de skrivit i sina journaler som de har där inne så när jag ringer in vet de vad som gäller (den jobbiga jäveln) =)