29 maj var vi inne i Lund med Nheo för rutin undersökning på hans njure. 

 

Vi kom in tidigt på morgonen då vi började med ett Ultraljud på njuren, allt såg fint ut och var som förväntat att den fungerande njuren var onormalt stor och tagit över funktionen från den som är dålig.  

 

De stack honom med en gigantisk nål i handen där de skulle spruta in ett radioaktivt ämne så nålen var tvungen att sitta kvar för det var på en helt annan avdelning de skulle spruta in det. 

Jag kände mig som världens sämtsa mamma som inte smort på Emla salva innan, varför jag inte tänkte på det vet jag inte så det blev en snabb insmorning ca 3 minuter innan sticket och det är något som jag aldrig gör om....Nheo skrek nått fruktansvärt, det gjorde ONT, det var ju en ganska tjock nål. Han grät tills han inte hade mer tårar att få ut, han skakade i hela kroppen, han var helt rödflammig i ansiktet och bara hulkade till slut. 

 

Stackars lilla barn, du har världens taskigaste mamma. 

 

när det radioaktiva ämnet var insprutat i handen fick han ta av sprutan och sen var det bara att vänta i 3 timmar innan röntgen skulle ske. 

 

på röntgen blev han fast klämd i en vakuum madrass så han inte kunde röra en fena. han hade lite panik först men vi försökte lugna han det bästa vi kunde och pappa läste bok och visade lite olika leksaker för honom. det var rätt länge han skulle ligga still så vakuum madrassen var nödvändig. 

 

Liam var så fruktansvärt duktig under hela tiden på sjukhuset, inte ett pip och inget gnäll, han tröstade sin lille bror och var ett fint stöd. 

 

När allt var färdigt fick de leka av sig lite därute innan vi körde hem.